Hatar söndagar

It´s like rain. It´s a free ride. It´s a good advise.
Korsning.
   Goo fredag, lördag och söndag med världens bästa människa. Martin sov här i fredags, hängde med på träningen igår morse, åkte hem men kom tillbaka till kvällen. Sov här inatt igen och va med på båda matcherna idag. Sedan blev det fotboll i regnet och Toy Story 3 efter det. Älskar honom mest i hela världen.
   Dagens första match va småtjejerna mot Kortedala tror ja. Gick bra, vi vann. Härligt när dom gör som man säger till dom och allt blir frid och fröjd. Därefter blev det egen match som dock inte va så lyckad. Martin sa att jag spelade bra, men det gör han juh alltid för vad gör inte en pojkvän för sin flicka?? Satte inte ett enda av mina skott, försvaret va ganska uselt och tappa luften på det va inget roligt. Rätt i solar plexus körde hon sin jävla armbåge. Skönt, verkligen.
   Jag älskar att bara vara med min bubbe <3 Han är så underbar. Det sjuka är att jag börjar sakna honom innan han ens har hunnit komma utanför dörren och jag slutar inte sakna honom förän jag får träffa honom typ tidigast på torsdag. Därav min rubrik för detta inlägg. Jag hatar alltså söndagar. Det är liksom så långt det kan bli tills jag får krama på "the one" igen <3 Det suger. Typ mer än vad domarna sög på våran match idag btw. Usch och fy för dom så dåliga som dom var. Hoppas inte vi får ha dom igen.
   Nu ska jag räkna mattematik eftersom jag och Cornelia har konstaterat att vi nog ligger några sidor efter. Blir att ägna eftermiddagen imorgon till det också innan jag ska pumpa slut mig på fysträningen klockan halv åtta. Men det är skönt ändå att man börjar veckan med att trötta ut sig så resten av veckan går i ultra terapi.

See yah!